Sön den 3 maj...
Det blev en dag med många känslor, fick uppleva en sida av mig själv som jag inte trodde fanns. En känsla av rädsla att min lilla gumma skulle dö o att jag inte hade makten att klara det själv.
Rädsla, chockad, stressad Allt detta tillsammans blir igen bra kombination.
Allt började med att vi var bjudna till min svåger på lite smörgåstårta & kaffe. Tänkte trots att lilla C hade lite feber vi åker ner & fikar & sen hem.
Men under efterrätten går det rätt fort med hennes feber, hamnar i ett tillstånd då hon barar stirrar får ingen kontakt med henne. Säger till min man att vi måste hem fort o ge henne flytande alvedon då hon inte tålt suppar som lite minde...på väg ut börjar hon stirra på mig o försöker ta mina glasögon men kan inte greppa dem
Sätter oss i bilen lite snabbt, skyndar oss hem. Medan jag kör så klär kristian av henne.
Slänger mig ur bilen hemma för att leta telefon o flytande alvedon. Men hittar inte telefonjäveln säger jag till K.
Efter någon sekund säger han till mig lugnt o sansat att hon kräks,. När jag kommer till honom med handduk ligger hon i hans näve med munnen ner o skakar o det har kommit skumliknande kräk...
Blir så satans rädd. Börjar med att ringa sjukvårdsupplysningen för det var det ända numret jag kom o tänka på... Men när dom började prata tänkte jag varför i helsike ringer jag hit.
Men i all stress minns jag inte ens numret, frågar K vad nr var o han sa 112, nä sa jag det är det inte för tfn han inte koppla..men tillslut kom jag fram.
Fick en bra kvinna i tfn, pratade lugnt o frågade... Hon skulle sända i väg en ambulans i allafall. Fick ge K tfn kunde inte prata o koncentrera mig på C samtidigt. Han bara skakade o ögonen bara snurrade.
Det tog inte lång tid för ivpa att komma,vilken tur att man få ha äran att ha det så nära sig.
Även Erica kom o hjälpte mig att ge suppar ... TACK ...
Hade någon form av tunelseende o såg ut som om hon kom från gräsmattan som syntes bredvid mig.
Med syrgas, våt handduk o alvedon som började verka så öppnar hon sina ögon. Var lite jobbigt att behöva lägga en våt handuk på denna lilla skakande kropp.
Ambulansen kom o vi följde med. På vägen tar dom tempen på henne 39,9 o då var hon ändå nerkyld o alvedonen hade börjat verka. Så hon var nog o snuddade på väldigt hög temp...
Amulanspersonalen gav henne en nalle som har namnet Pelle. Han fick vara med hela tiden.
Han inte åka så långt förrän hon kräktes ner mig o sig. Men vad gjorde det...
Inne i östersund fick vi träffa en läkare efter 1,5 timma o en upp på ett rum på barnavdelningen. Där togs även prover o de satt in en nål i armvecket för ev behöva ta mer blod.
Undertiden nålen sats så låg vi o blåste små såpbubblor, efteråt fick hon en blå studsboll som hon somnade med.
Man har bara hört om feberkramper o det är en himla tur, vill inte se det något mer
Tack snälla Sutta o Ericka ... nu fick ni se en Linda som förhoppningsvis ni slipper se någon mer gång.
Fabian o jag var o hämtade hem henne i dag, världens sötaste. Det är en blandning mellan en Balinese och bondkatt. 
Skulle nog tänka mig att ha en sådan fåtölj, skön var den med.
I väntan på maten på fredag, middagen varade inte allt för länge, då jag tyvärr inte ätit tillräckligt ofta för att må bra.
Ett vin som vi drack både fredag o lördag till maten... Att rekommendera 
Synd på den dålig mobilbilden jag fick
Fabian 2år
Annars har denna dag bestått av lite tvättning o en aning bortplockning, men den här himla latmasken som har kommit med jämna mellanrum hindrat mig.
